(Bilden visar flytprov med en segelbåt J 17 från 80-talet.)
Vilken småbåt under fem meter har tillräcklig flytkraft? .
Att småbåtar skulle flyta vattenfyllda var ingen självklarhet i början av 1970-talet. En granskning av marknaden avslöjade att kända varuhuskedjor sålde småbåtar i plast som sjönk om de vattenfylldes. Denna uppenbara brist i kvaliten startade en hård debatt inom båtindustrin om vem som skulle ta ansvaret för att ta fram flyt- och stabilitetsnormer för småbåtar. I slutänden blev det sjöfartsverket som fick ansvaret delvis i kamp med konsumentverket som då befanns sig i nydaning.
När båtprovningens legendariske chef sjökapten Göran Karlsson med smeknamnen ”byråkapten” slutade sin tjänst i januari 1982 efter tio år av tuffa båttester så lyfte han fram flytsäkerheten som den största framgången för båtprovningen.
”Vi blev begabbade för vårt flytsäkerhetsarbete. Nu kan knappast någon tänka sig bygga eller köpa en mindre båt som inte är flytsäker även vattenfylld. Men för större båtar stoppades flytbarhetskravet av båtkonstruktörerna” sade ”byråkapten” Karlsson i en avskedsintervju.
Sjöfartsverket började testa båtar den 17 september 1971. Fram till 1980 hade båtprovningen typgodkänt 195 båttyper och kontrollerat 126 båtfabriker. Även större båtar lät sig typgodkändas. 1982 typgodkändes bland annat segelbåtarna ”Albin 78”, ”Maxi 100”, ”Nimbus 3000” och ”2600”, ”Vindö 45”. ”Ansa 42”, roddbåtarna ”Alert Höga Rodd”, fyra Ryd-båtar, Utterbåtarna ”560”, ”720”, ”760”, ”Saltö 31” plus fem större fiskefartyg.
Flytbarhetskravet blev aldrig vedertaget på de större båtarna över fem meter i skrovlängd.
”Man kan framställa en sak hur hårt som helst. Vill inte båtkonstruktörerna så blir det inget”, sade ”byråkapten” Karlsson.
Den gradvis större flytsäkerheten lämnade avtryck i den aktuella dödstatistiken. Antalet dödsolyckor i småbåtar minskade därför att olycksbåtarna flutit även i vattenfyllt tillstånd.
I 25 år fram till 1995 kom båtprovningens arbete och den ”Blå Skylten” att dominera sjösäkerhetsarbetet i Sverige. Vid den tidpunkten anslöt sig Sverige till den gemensamma europeiska marknaden. De svenska och nordiska säkerhetsnormerna sögs in i det nya EU:s fritidsbåtsdirektiv och ut ur denna högst byråkratiska process som den så kallade CE-märkningen, som gäller idag 2010. CE-märka småbåtar skall vara flytsäkra – förhoppningsvis. Flyttester med småbåtar görs alltmer sällan och inte av någon opartisk myndighet.
Varför flöt inte ”Ady Gil”? Den frågan kom upp i mitt huvud när den 78 fots extrema trimaranen ”Ady Gil” den 6 januari rammade av en japansk valfångare och sjönk i Antarktis. Samtliga ombord räddades. Båten som kostade 2,5 miljoner dollar att bygga i de exotiska materialen kolfiber och kevlar hade ingen flytkraft inbyggd och sjönk i det kalla havet. Synd på en då cool farkost byggd för att med en toppfart på 45 knop slå ett världsrekord för motorbåtar jorden runt. Möjligen kunde vitala delar ha räddats efter haveriet, om båten haft flytmedel.
Till saken hör dock att en flytsäker båt för den skull inte är en absolut sjösäker båt.
”Jag brukar skoja om att det borde sitta en liten svart låda i varje båt som hindrar den att gå ut från land när det blåser över 15 meter per sekund,” sade ”byråkapten” Karlsson när han lämnade sin tjänst.
Att småbåtar skulle flyta vattenfyllda var ingen självklarhet i början av 1970-talet. En granskning av marknaden avslöjade att kända varuhuskedjor sålde småbåtar i plast som sjönk om de vattenfylldes. Denna uppenbara brist i kvaliten startade en hård debatt inom båtindustrin om vem som skulle ta ansvaret för att ta fram flyt- och stabilitetsnormer för småbåtar. I slutänden blev det sjöfartsverket som fick ansvaret delvis i kamp med konsumentverket som då befanns sig i nydaning.
När båtprovningens legendariske chef sjökapten Göran Karlsson med smeknamnen ”byråkapten” slutade sin tjänst i januari 1982 efter tio år av tuffa båttester så lyfte han fram flytsäkerheten som den största framgången för båtprovningen.
”Vi blev begabbade för vårt flytsäkerhetsarbete. Nu kan knappast någon tänka sig bygga eller köpa en mindre båt som inte är flytsäker även vattenfylld. Men för större båtar stoppades flytbarhetskravet av båtkonstruktörerna” sade ”byråkapten” Karlsson i en avskedsintervju.
Sjöfartsverket började testa båtar den 17 september 1971. Fram till 1980 hade båtprovningen typgodkänt 195 båttyper och kontrollerat 126 båtfabriker. Även större båtar lät sig typgodkändas. 1982 typgodkändes bland annat segelbåtarna ”Albin 78”, ”Maxi 100”, ”Nimbus 3000” och ”2600”, ”Vindö 45”. ”Ansa 42”, roddbåtarna ”Alert Höga Rodd”, fyra Ryd-båtar, Utterbåtarna ”560”, ”720”, ”760”, ”Saltö 31” plus fem större fiskefartyg.
Flytbarhetskravet blev aldrig vedertaget på de större båtarna över fem meter i skrovlängd.
”Man kan framställa en sak hur hårt som helst. Vill inte båtkonstruktörerna så blir det inget”, sade ”byråkapten” Karlsson.
Den gradvis större flytsäkerheten lämnade avtryck i den aktuella dödstatistiken. Antalet dödsolyckor i småbåtar minskade därför att olycksbåtarna flutit även i vattenfyllt tillstånd.
I 25 år fram till 1995 kom båtprovningens arbete och den ”Blå Skylten” att dominera sjösäkerhetsarbetet i Sverige. Vid den tidpunkten anslöt sig Sverige till den gemensamma europeiska marknaden. De svenska och nordiska säkerhetsnormerna sögs in i det nya EU:s fritidsbåtsdirektiv och ut ur denna högst byråkratiska process som den så kallade CE-märkningen, som gäller idag 2010. CE-märka småbåtar skall vara flytsäkra – förhoppningsvis. Flyttester med småbåtar görs alltmer sällan och inte av någon opartisk myndighet.
Varför flöt inte ”Ady Gil”? Den frågan kom upp i mitt huvud när den 78 fots extrema trimaranen ”Ady Gil” den 6 januari rammade av en japansk valfångare och sjönk i Antarktis. Samtliga ombord räddades. Båten som kostade 2,5 miljoner dollar att bygga i de exotiska materialen kolfiber och kevlar hade ingen flytkraft inbyggd och sjönk i det kalla havet. Synd på en då cool farkost byggd för att med en toppfart på 45 knop slå ett världsrekord för motorbåtar jorden runt. Möjligen kunde vitala delar ha räddats efter haveriet, om båten haft flytmedel.
Till saken hör dock att en flytsäker båt för den skull inte är en absolut sjösäker båt.
”Jag brukar skoja om att det borde sitta en liten svart låda i varje båt som hindrar den att gå ut från land när det blåser över 15 meter per sekund,” sade ”byråkapten” Karlsson när han lämnade sin tjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar