M/S LOS ANGELES Johnson Line byggd 1948 med ställbara propellrar KAMEVA vilket var ovanligt på den tiden. Min sista stora båt på de stora haven.______________________________________________
Skuggan Kom fram ur dunklet under backen och smet in i Båsens schapp. I kikaren skymtade jag en böjd gestalt smyga ut Genom ståldörren och glida in i mörkret under däcket nedanför ettaluckan. Jag slog numret på fartygstelefonen till skepparhytten.
"Kapten, jag tror vi har en fripassagerare ombord!"
24 år gammal år 1965 var jag andrestyrman junior med färskt styrmansbrev ombord i "M / S Los Angeles"På väg Mellan Buenaventura i Colombia till Panamakanalen, och gick fyraåttavakten denna heta morgon, då havet låg blankt. Jag var Klädd i vita shorts, kortärmad skjorta med en uppvuxna och en smal guldgalon på axelklaffarna, och med amerikanska solglasögon. då plötsligt Skuggan dök Skepparn kom upp och bad oss gå fram och titta. Vi hittade honom bakom kaffesäckarna på ettans mellandäck, en mager kille i urblekta kläder med skräckslagna ögonvitor.
"Mitt namn är Raol Sanches, !"
Han fick Stanna jag lotshytten och fick mat, cigaretter och kläder. Skepparn var i Gnistens hytt och talade via radio med agenten i Panamakanalen.
Fripassagerare Sanches skrev på ett rutat papper och tecknade siluetter av berg och träd med brinnande ljus vid sidan. Han skrev:
"Remember the day!
Tre poliser hämtade honom I första slussen efter Balboa.
I Latinamerika rådde under 1965 en växande social oro med antiamerikanska stämningar. USA hade under året intervenerat med 30 000 soldater i Dominikanska Republiken. Che Guevara, hjälte i den kubanska revolutionen, hade som mål att upprätta nya antiimperialistiska fronter i tredje världen, för att avlasta USA: s motståndare i Vietnam, ett krig som eskalerade.
I Colombia, där Johnson Line bedrev reguljär linjefart, rådde samma oro - ett land som hade en blodig tradition. En colombiansk präst Camillo Torres sökte samla vänsteroppositionen i En gemensam front Innan han anslöt sig år 1965 till en gerillagrupp.
USA utbildade i Panama specialtrupper i antigerillakrigföring för de latinamerikanska staterna. De skulle spåra upp och söka strid med gerillagrupperna.
Det var en ny tid för oss - den rika världens sjömän. Vi var transportarbetare i en värld Där kampen mellan rik och fattig skärptes. Sjömän var bra på att jobba hårt till sjöss och slå runt i hamnarna.Vi var politiska oskulder.
Senaste Hamnen Buenaventura var en gudstförgäten hala av seglare döpt till "Schanker Hill". Könssjukdomarna härjade på bordellerna där fattiga familjers tonårsdöttrar sålde sina kroppar för några dollar.
De veneriska sjukdomarna var ett växande problem till sjöss. I kylrummet fanns engångssprutor med pencillin från amerikanska armén. Styrman gav sprutorna intramuskulärt i stjärten mot gonorré, och delade ut Nicholssons profylax, en vit och en röd tub, vid landgången. Salvan skulle sprutas in i urinröret efter samlag. Kondom var inte att tänka på.
USA hade Sträng kontroll på oss sjömän med kukmönstring i första hamn efter Centralamerika. En läkare kollade våra organ med lupp. En sjöman kördes iland med misstänkt spansk krage. Han bodde isolerad på ett motell och käkade hamburgare och drack iskall amerikansk öl av märket Budweiser. Falsk larm! Denspanska kragen var en inflammerad variant av förträngd förhud.
Skuggan Kom fram ur dunklet under backen och smet in i Båsens schapp. I kikaren skymtade jag en böjd gestalt smyga ut Genom ståldörren och glida in i mörkret under däcket nedanför ettaluckan. Jag slog numret på fartygstelefonen till skepparhytten.
"Kapten, jag tror vi har en fripassagerare ombord!"
24 år gammal år 1965 var jag andrestyrman junior med färskt styrmansbrev ombord i "M / S Los Angeles"På väg Mellan Buenaventura i Colombia till Panamakanalen, och gick fyraåttavakten denna heta morgon, då havet låg blankt. Jag var Klädd i vita shorts, kortärmad skjorta med en uppvuxna och en smal guldgalon på axelklaffarna, och med amerikanska solglasögon. då plötsligt Skuggan dök Skepparn kom upp och bad oss gå fram och titta. Vi hittade honom bakom kaffesäckarna på ettans mellandäck, en mager kille i urblekta kläder med skräckslagna ögonvitor.
"Mitt namn är Raol Sanches, !"
Han fick Stanna jag lotshytten och fick mat, cigaretter och kläder. Skepparn var i Gnistens hytt och talade via radio med agenten i Panamakanalen.
Fripassagerare Sanches skrev på ett rutat papper och tecknade siluetter av berg och träd med brinnande ljus vid sidan. Han skrev:
"Remember the day!
Tre poliser hämtade honom I första slussen efter Balboa.
I Latinamerika rådde under 1965 en växande social oro med antiamerikanska stämningar. USA hade under året intervenerat med 30 000 soldater i Dominikanska Republiken. Che Guevara, hjälte i den kubanska revolutionen, hade som mål att upprätta nya antiimperialistiska fronter i tredje världen, för att avlasta USA: s motståndare i Vietnam, ett krig som eskalerade.
I Colombia, där Johnson Line bedrev reguljär linjefart, rådde samma oro - ett land som hade en blodig tradition. En colombiansk präst Camillo Torres sökte samla vänsteroppositionen i En gemensam front Innan han anslöt sig år 1965 till en gerillagrupp.
USA utbildade i Panama specialtrupper i antigerillakrigföring för de latinamerikanska staterna. De skulle spåra upp och söka strid med gerillagrupperna.
Det var en ny tid för oss - den rika världens sjömän. Vi var transportarbetare i en värld Där kampen mellan rik och fattig skärptes. Sjömän var bra på att jobba hårt till sjöss och slå runt i hamnarna.Vi var politiska oskulder.
Senaste Hamnen Buenaventura var en gudstförgäten hala av seglare döpt till "Schanker Hill". Könssjukdomarna härjade på bordellerna där fattiga familjers tonårsdöttrar sålde sina kroppar för några dollar.
De veneriska sjukdomarna var ett växande problem till sjöss. I kylrummet fanns engångssprutor med pencillin från amerikanska armén. Styrman gav sprutorna intramuskulärt i stjärten mot gonorré, och delade ut Nicholssons profylax, en vit och en röd tub, vid landgången. Salvan skulle sprutas in i urinröret efter samlag. Kondom var inte att tänka på.
USA hade Sträng kontroll på oss sjömän med kukmönstring i första hamn efter Centralamerika. En läkare kollade våra organ med lupp. En sjöman kördes iland med misstänkt spansk krage. Han bodde isolerad på ett motell och käkade hamburgare och drack iskall amerikansk öl av märket Budweiser. Falsk larm! Denspanska kragen var en inflammerad variant av förträngd förhud.
Det var en regnig afton i Buenaventura när vi ankrade upp på redden i väntan på hamnlotsen som skulle lotsa oss till kaj. När Ett standbygäng anlände med hamnbogseraren för att lucka av. Plötsligt stod timmerman Juhu vid fallrepet och ville följa med iland. Han var välkammad i nystruken pilotskjorta och kakibrallor. Det var en hvanlig syn, för Juhu brukade inte gå iland. Innan han Klev ombord i barkassen muttrade han:
"Las Camelias ..."
Det var namnet på en av bordellerna som låg efter stranden. De flesta var byggda på rangliga pålar för Att inte dränkas i de våldsamma skyfall som drabbade denna del av kusten under regnperioden.
Hamnlotsen kom ombord och vi lättade ankar och gick till kaj och riggade omedelbart solar för Att kunna ta ombord lasten i mörkret. För om oss låg en västtysk amerikafarare "Hornblåsare" som Juhu brukade säga. Han hade seglat ute under kriget och hade ett ont öga till tyskarna.
Något senare kom en ömklig figur stapplande över fallrepet. Det var Juhu som hade fått rejält med stryk. Ansiktet var svullet, skjortan av sönderriven och läppen hade Ett blodigt jack. Han försvann föröver till schappet. Någon minut senare kom han tillbaks med något under armen. Det var motorsågen "Mac Culloch".
Detta knattrande tvåtaktsmonster han fått för att bygga slingerskott som säkrade lasten. Juhu var synbart över sin motorsåg.. Sågtänderna slipade han med en fil och han var en mästare på Att kapa tjocka plankor.
Denna kväll försvann Juhu iland i den mörka natten med motorsågen. En stund senare bröts det stillsamma surret av insekter i den tropiska natten av ett knattrande ljud och sedan följde ett våldsamt brak.. Luften genomfors av skrik.
Polisen kom ombord på morgonen och berättade att en av staden bordeller barer och under kvällen hade rasat ihop av okänd anledning. Tre personer hade förts till sjukhus med lättare Skador efter ha fallit från övervåningen ner I ett buskage. Samtliga skadade var tyska sjömän. Strax Innan huset rasade ihop hade det utbrutit ett slagsmål mellan de tyska sjömännen och en annan sjöman som Blivit utkastad. Polisen undrade om det möjligen fanns någon oss som kände till pch möjligen var med om denna händelse.
Vi skakade på huvudet och polisen troppade iland. Ingen hade sett Juhu gå ombord med vid avgång inställde han sig som vanligt vid akterut synd station vid spelet. När vi långsamt lämnade kaj såg jag ettt belåtet flin på hans svullna läppar.
Linjesjöfarten på Sydamerika drabbades av 1960-talets politiska oro. Inflationen var hög och den ekonomiska politiken var ryckig med ökande utlandsskulder. U-ländernas seglation med sina handelsflottor stärktes genom en FN-resolution som gav dessa förbundsländer rätt att flaggdiskriminera andra länders handelsfartyg till förmån för sina egna fartyg.
Ett linjefartyg låg normalt hälften av årets dagar i hamn. Godshanteringen kostade för mycket och hamnarna var för små för att kunna ta emot de allt större godsmängderna. Container-fartyget blev lösningen för sjötransporterna, ett fartyg som låg kort tid i hamn och lång tid till sjöss. Sjömannen blev en ombordanställd transportarbetare och i denna förändringens tid, så bleknade det sorglösa, romantiska sjömanslivet sakta bort.
Johnson Lines linjefart på Sydamerika drabbades av den sjöfartspolitiska utvecklingen med vikande tillgång på laster och sämre ekonomi. Samarbete inleddes med andra linjerederier. Nordpacifictraden där jag seglade som mest gick bättre och under mitten av 1960-talet uppehöll Rederiet veckotrafik med 13 fartyg.
1965 var mitt sista år i Transocean sjöfart. Jag minns denna sista tid slitsam med mycket övertid Då vi seglade en styrman kort.
Med 9 000 kronor på fickan mönstrade jag av i Göteborg. Samma år började jag på Poppius Journalistskola i Stockholm och finansierade studierna med att vikariera som Skeppare på Djurgårdsfärjan, som tillhörde Stockholms Ångslups AB.
Rederiet undrade om jag var straffad för något brott när jag sökte jobbet. Personalchefen förstod inte hur jag kunde lämna ett så fint rederi som Johnson Line.
pusatpengobatanherbal.com
SvaraRaderagonorré läkemedel