(Bild: TV-kändisen "Lagaren" under gång. Foto: Skeppsholmsgården)Fyrskeppet Svinbådan varnade en gång sjöfarten för de lömska grundflaken utanför Skånes kust där Öresund möter Kattegatt. Det gamla fyrskeppet spelar en viktig roll i vinterns spännande kriminalserie i TV:s kriminalserie nya serie "Morden" som började onsdagen den 4 november med att ett lik hittade i ett vattenfyllt schackt på en ö i Stockholms skärgård.
Fyrskeppet har varit med förr i serien ”Graven” som körde i åtta avsnitt i SVT för fyra år sedan. I serien fungerade fyrskeppet som ett flytande rättstekniskt laboratorium. Kriminalinspektör Cege Ljung spelad av Kjell Bergqvist talade då ibland om att han vill segla jorden runt men sin drömbåt ”Mandela” när han tar en paus från mordutredningen om en mystisk massgrav i skärgården.
Nu är Kjell Bergqvist med igen tillsammans med Göran Ragnerstam och Cecilia Nilsson, och det är något av ett ”cold case” i skärgården som de tar tag i.
Skådespelarna sover, äter och arbetar ombord och rör sig mellan styrhytt, hytter och skans där ett blankt rostfritt bord används av rättsläkaren. Runda ventiler, höga trösklar och tidstypiska lejdare ger en känsla av typisk gammal fin skeppsmiljö.
I verkligen är fyrskeppet ombyggt och omdöpt till Lagaren och tjänstgör ett seglande sjövärdigt skolfartyg som sedan 1972 tillhör stiftelsen Skeppsholmsgården. Hon har sin hemmahamn på Östra Brobänken på Skeppsholmen i Stockholm och bär vackert en ångbåtsrigg från slutet av 1800-talet vars funktion på den tiden var att segla båten i nödhamn om ångmaskinen slutade fungera. Skorstensmärket är en ”shamrock” – det engelska ordet för vitklöver.
Lagaren är i dagsläget välutrustad i alla avseenden och färdig för en slutbesiktning av sjöfartsinspektionen som TV-äventyret hjälpt till att förverkliga, enligt projektets eldsjäl Holger Renberg, som gick bort för ett par år sedan.
Någon världsomsegling för Lagaren lär det knappast bli. I rollen som ”Mandela” var hon avriggad och under de veckor som inspelningen pågick kom hon till en lugn vik på Lidingö.
Det första fyrskeppet Svinbådan lades ut första gången år 1866 och det framgår av den dåtida specifikationen ”att fyrapparaterna utgöras av tvenne lanternor med sideralsken med fotogenlampor, hängande under gafflar, en på vardera sidan om de tvenne masterna. Fartyg och toppballoner är målade i rödt och namnen SVINBÅDAN på sidorna i vitt. Med klocka klämtas 3:ne tätt på hvaranda följande slag under disigt väder och tjocka”.
Fyrskeppet har varit med förr i serien ”Graven” som körde i åtta avsnitt i SVT för fyra år sedan. I serien fungerade fyrskeppet som ett flytande rättstekniskt laboratorium. Kriminalinspektör Cege Ljung spelad av Kjell Bergqvist talade då ibland om att han vill segla jorden runt men sin drömbåt ”Mandela” när han tar en paus från mordutredningen om en mystisk massgrav i skärgården.
Nu är Kjell Bergqvist med igen tillsammans med Göran Ragnerstam och Cecilia Nilsson, och det är något av ett ”cold case” i skärgården som de tar tag i.
Skådespelarna sover, äter och arbetar ombord och rör sig mellan styrhytt, hytter och skans där ett blankt rostfritt bord används av rättsläkaren. Runda ventiler, höga trösklar och tidstypiska lejdare ger en känsla av typisk gammal fin skeppsmiljö.
I verkligen är fyrskeppet ombyggt och omdöpt till Lagaren och tjänstgör ett seglande sjövärdigt skolfartyg som sedan 1972 tillhör stiftelsen Skeppsholmsgården. Hon har sin hemmahamn på Östra Brobänken på Skeppsholmen i Stockholm och bär vackert en ångbåtsrigg från slutet av 1800-talet vars funktion på den tiden var att segla båten i nödhamn om ångmaskinen slutade fungera. Skorstensmärket är en ”shamrock” – det engelska ordet för vitklöver.
Lagaren är i dagsläget välutrustad i alla avseenden och färdig för en slutbesiktning av sjöfartsinspektionen som TV-äventyret hjälpt till att förverkliga, enligt projektets eldsjäl Holger Renberg, som gick bort för ett par år sedan.
Någon världsomsegling för Lagaren lär det knappast bli. I rollen som ”Mandela” var hon avriggad och under de veckor som inspelningen pågick kom hon till en lugn vik på Lidingö.
Det första fyrskeppet Svinbådan lades ut första gången år 1866 och det framgår av den dåtida specifikationen ”att fyrapparaterna utgöras av tvenne lanternor med sideralsken med fotogenlampor, hängande under gafflar, en på vardera sidan om de tvenne masterna. Fartyg och toppballoner är målade i rödt och namnen SVINBÅDAN på sidorna i vitt. Med klocka klämtas 3:ne tätt på hvaranda följande slag under disigt väder och tjocka”.
TV-seriens fyrskepp är det tredje skeppet för ”Svinbådan” nr 17 som byggdes under åren 1893-1894 av järn och stål av W Lindbergs verkstad i Stockholm till en kostnad av 132 786 kronor och 64 öre. Dimensioner: Längd 34,65 meter. Bredd 6,70 meter. Besättning 8 man.
Skrovet var rödmålat med stationens namn målad i stora vita bokstäver på sidorna och skeppets nummer akterut. Skeppet hade kort peke och två master. Lanterninen hade en lysvidd av nio sjömil och en klocka, ångsiren och två kanoner varnade sjöfarare i tjocka, mörker och nedsatt sikt. Ångmistsirenen gav varje minut tre ljudstötar. Om sirenen inte fungerade användes klockan. Senare kom en luftdriven tyfon som drevs av en råoljemotor och en kompressor. Två ankare såg till att skeppet låg på rätt position.
Att vara besättningsman i ett fyrskepp ställde stora krav på psyket. Under långa tider inträffade ingenting så plötsligt kunde dramatik ta över. Det hände att fyrskeppet blev påseglat av segelfartyg och ångare. Blåste det upp till storm så draggade fyrskeppet och sedan den bedarrat kunde en nitisk inspektör från land dyka upp för att kolla att skeppet låg på den korrekta positionen.
Under vintern med is och åtföljande isskruvning kunde det hända att det var omöjligt att få upp ankaret som måste schacklas ur och lämnas på plats för att senare fiskas upp när det blev isfritt. Chef ombord var en fyrmästare som kunde vara en kontrollfreak vilket skapade otrivsel hos den övriga besättningen som bestod av fyrvaktare, kock och maskinfolk.
Kosten ombord var noga definierad. Fyrmästaren delade ut maten veckovis. Varje man hade sin mat en draglåda i mässens matbord. 2,62 liter färskvatten per dag till var och en skulle räcka till dryck och matlagning. Kosten drygades ut med fisk och sjöfågel. Säl kunde skjutas ibland.
Kvinnor sägs aldrig ha tjänstgjort i ett svenskt fyrskepp. Inte ens hustrur fick komma på besök, sägs det.
Skrovet var rödmålat med stationens namn målad i stora vita bokstäver på sidorna och skeppets nummer akterut. Skeppet hade kort peke och två master. Lanterninen hade en lysvidd av nio sjömil och en klocka, ångsiren och två kanoner varnade sjöfarare i tjocka, mörker och nedsatt sikt. Ångmistsirenen gav varje minut tre ljudstötar. Om sirenen inte fungerade användes klockan. Senare kom en luftdriven tyfon som drevs av en råoljemotor och en kompressor. Två ankare såg till att skeppet låg på rätt position.
Att vara besättningsman i ett fyrskepp ställde stora krav på psyket. Under långa tider inträffade ingenting så plötsligt kunde dramatik ta över. Det hände att fyrskeppet blev påseglat av segelfartyg och ångare. Blåste det upp till storm så draggade fyrskeppet och sedan den bedarrat kunde en nitisk inspektör från land dyka upp för att kolla att skeppet låg på den korrekta positionen.
Under vintern med is och åtföljande isskruvning kunde det hända att det var omöjligt att få upp ankaret som måste schacklas ur och lämnas på plats för att senare fiskas upp när det blev isfritt. Chef ombord var en fyrmästare som kunde vara en kontrollfreak vilket skapade otrivsel hos den övriga besättningen som bestod av fyrvaktare, kock och maskinfolk.
Kosten ombord var noga definierad. Fyrmästaren delade ut maten veckovis. Varje man hade sin mat en draglåda i mässens matbord. 2,62 liter färskvatten per dag till var och en skulle räcka till dryck och matlagning. Kosten drygades ut med fisk och sjöfågel. Säl kunde skjutas ibland.
Kvinnor sägs aldrig ha tjänstgjort i ett svenskt fyrskepp. Inte ens hustrur fick komma på besök, sägs det.
Kommentar: Jag besökte en gång det danska fyrskeppet ”Anholt” i Kattegatt. Och fick lyssna till berättelser om hiskeliga stormar som hotade slita loss fyrskeppet. Hotfulla sirener i mörker och tjocka kunde uppträda alldeles för nära. Sällsynta var de lata dagar då havet låg spegelblankt och solen gassade och längtan hem till familjen fanns där ständigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar