( Bilder: Kung Gösta befallde menigheten i Strängnäs att pricka ut farleden. Till vänster rött topptäcken i modern farled. Hur länge till?)
Är tiden inne för oss icke digitala navigatörer att ge oss ut i skärgården och märka ut grunden själva? Då kan vi ta lärdom av tiden omkring konung Gustaf Vasa som år 1527 befallde borgmästare, råd och menighet i Strängnäs att utmärka rätta segelleden i stadens farvatten genom att utsätta stora stänger, lövruskor och andra tecken och att dessa i all framtid underhålla, så länge ”seglas kunde”, vår, sommar och höst.
Det berättas också att ”kung Gösta” skulle ha ålagt bönderna vid Mälarens stränder att, när sjön tillfrusit, utköra sten på grunden, så att dessa härigenom ”kommer att höja sig över vattenytan”. De små kullestensholmarna i Mälaren som det finns många av sägs ha uppkommit till följd av denna bestämmelse.
Att som i forna tider pricka ut grynnorna själv kan bli en metod att höja sjösäkerheten i våra grundfyllda farleder. Signaler från Sjöfartsverket tyder nämligen på att ett måttligt antal farleder kommer i framtiden att vara väl utprickade och underhållna. Inte heller båtsportskorten vill Sjöfartsverket behålla.
Naturligtvis handlar denna problematik om pengar. Allt färre handelsfartyg trafikerar våra inomskärsleder och det är rederierna som betalar. Sjöfartsverket är affärsdrivande och får in 90 procent av sina intäkter från farleds- och lotsavgifter som betalas av sjöfarten,
Att underhålla farleder som enbart används av oss fritidsbåtar är inte längre något som det allmänna – det vill säga staten – måste ta ansvar för. Det är ingen social rättighet att köra i en prickad farled.
De underutnyttjade farlederna är gamla leder in till gamla industrihamnar som inte används längre liksom gamla bogserbåtsleder och fritidsbåtleder. Budskapet är tydligt – handelssjöfartens behov skall tillgodoses i första hand. De pengar som blir över skall användas till kanalsjöfart och sjöräddningen.
Sjöfartsverket lägger dock in en liten brasklapp för fritidsbåtled där inte annat skyddat alternativ finns. Där får vi kanske trängas.
Myndigheten hoppas att ett 20-tal leder skall tas om hand av intressenter som kan ta över ansvaret för farledshållningen. Om det blir en kommun som adopterar en farled så får grund och prickar konkurrera ned äldreomsorg, barnomsorg, skola och fritidslokaler i den kommunala budgeten.
Även ett lokalt båtsällskap kan adoptera om en farled. Då kan en särskild prick- och grundgrupp bildas vid sidan av kappseglingsgrupp, uppläggningsgrupp, sjösättningsgrupp med mera. Alla som bittert konstaterat hur svårt att det är att få frivilliga att ställa upp och jobba ideellt undrar naturligtvis hur det skall gå till.
Om frivilliga krafter ställer upp är det dags att börja snickra på prickar och remmare. Flytande sjömärken kan bestå av långa och grova träspiror med en flytkropp på mitten. Sjömärket förankras med kätting eller tross och ett ankare som är kopplat till en pricksten så att sjömärket står rakt i vattnet.
Vi har ju numera ett sidosystem i våra farleder med ett bra exempel på vad utprickning handlar om i praktiken framgår av 1798 års Båt och lotsinrättning.
”Alla nord- och ostprickar böra med tofs eller kvast vara försedda i övre ändan, och alla syd- och västprickar utan, men de prickar, vilka kunna tagas på båda sidor, skola med ett enkelt kors i övre änden vara utmärkte.”
Vi som under tre decennier seglat ”Båtfyran” Stockholms skärgård – Västervik på ostkusten kommer att sakna den prickade leden om den försvinner. Det har känns tryggt att räkna prickar genom kikaren och samtidigt fått en sannolik position för egna båten.
Då försvinner också en charmig del av skärgårdsnavigationen nämligen att med sjökortet i handen kisa mot kobbar och skär och få lite naturupplevelse samtidigt som positionen ”fixet” säkras upp.
Skärgårdsnavigation enligt de gamla terrestra metoderna är dessutom en uppfriskande social aktivitet omkring frågan Var är vi nu? Ser du prickjäveln? Ska den gröna vara om styrbord?
Om jag nu går på grund utanför Oxelösund – skall jag då ringa till kommunalrådet? Hur blir det i valtider om kommunen byter politisk majoritet och tröttnar på farlederna – hur får vi båtfarare vetskap om detta?
Försvinner utprickningen helt i grundfyllda skärgårdsleder försvinner så blir det till att ankra om natten. Utan fyrar är det knappast säkert att färdas nattetid. Då gäller det att ha koll på skyddade naturhamnar med bra hållbotten. Vid hårda nordanpåslag blir det annars att gå upp och famla omkring i mörkret utan än enda blinkfyr eller boj att söka trygghet hos. För att slippa kryssa i svåra farvatten kan det bli tal om att ligga länge i en skyddad hamn i väntad på lämplig vind.
Nu måste vi i fortsättningen vi lita på GPS och digitala navigeringshjälpmeter typ plottrar och hur kul är det?
Ta pinn och håll på kvasten!
Det berättas också att ”kung Gösta” skulle ha ålagt bönderna vid Mälarens stränder att, när sjön tillfrusit, utköra sten på grunden, så att dessa härigenom ”kommer att höja sig över vattenytan”. De små kullestensholmarna i Mälaren som det finns många av sägs ha uppkommit till följd av denna bestämmelse.
Att som i forna tider pricka ut grynnorna själv kan bli en metod att höja sjösäkerheten i våra grundfyllda farleder. Signaler från Sjöfartsverket tyder nämligen på att ett måttligt antal farleder kommer i framtiden att vara väl utprickade och underhållna. Inte heller båtsportskorten vill Sjöfartsverket behålla.
Naturligtvis handlar denna problematik om pengar. Allt färre handelsfartyg trafikerar våra inomskärsleder och det är rederierna som betalar. Sjöfartsverket är affärsdrivande och får in 90 procent av sina intäkter från farleds- och lotsavgifter som betalas av sjöfarten,
Att underhålla farleder som enbart används av oss fritidsbåtar är inte längre något som det allmänna – det vill säga staten – måste ta ansvar för. Det är ingen social rättighet att köra i en prickad farled.
De underutnyttjade farlederna är gamla leder in till gamla industrihamnar som inte används längre liksom gamla bogserbåtsleder och fritidsbåtleder. Budskapet är tydligt – handelssjöfartens behov skall tillgodoses i första hand. De pengar som blir över skall användas till kanalsjöfart och sjöräddningen.
Sjöfartsverket lägger dock in en liten brasklapp för fritidsbåtled där inte annat skyddat alternativ finns. Där får vi kanske trängas.
Myndigheten hoppas att ett 20-tal leder skall tas om hand av intressenter som kan ta över ansvaret för farledshållningen. Om det blir en kommun som adopterar en farled så får grund och prickar konkurrera ned äldreomsorg, barnomsorg, skola och fritidslokaler i den kommunala budgeten.
Även ett lokalt båtsällskap kan adoptera om en farled. Då kan en särskild prick- och grundgrupp bildas vid sidan av kappseglingsgrupp, uppläggningsgrupp, sjösättningsgrupp med mera. Alla som bittert konstaterat hur svårt att det är att få frivilliga att ställa upp och jobba ideellt undrar naturligtvis hur det skall gå till.
Om frivilliga krafter ställer upp är det dags att börja snickra på prickar och remmare. Flytande sjömärken kan bestå av långa och grova träspiror med en flytkropp på mitten. Sjömärket förankras med kätting eller tross och ett ankare som är kopplat till en pricksten så att sjömärket står rakt i vattnet.
Vi har ju numera ett sidosystem i våra farleder med ett bra exempel på vad utprickning handlar om i praktiken framgår av 1798 års Båt och lotsinrättning.
”Alla nord- och ostprickar böra med tofs eller kvast vara försedda i övre ändan, och alla syd- och västprickar utan, men de prickar, vilka kunna tagas på båda sidor, skola med ett enkelt kors i övre änden vara utmärkte.”
Vi som under tre decennier seglat ”Båtfyran” Stockholms skärgård – Västervik på ostkusten kommer att sakna den prickade leden om den försvinner. Det har känns tryggt att räkna prickar genom kikaren och samtidigt fått en sannolik position för egna båten.
Då försvinner också en charmig del av skärgårdsnavigationen nämligen att med sjökortet i handen kisa mot kobbar och skär och få lite naturupplevelse samtidigt som positionen ”fixet” säkras upp.
Skärgårdsnavigation enligt de gamla terrestra metoderna är dessutom en uppfriskande social aktivitet omkring frågan Var är vi nu? Ser du prickjäveln? Ska den gröna vara om styrbord?
Om jag nu går på grund utanför Oxelösund – skall jag då ringa till kommunalrådet? Hur blir det i valtider om kommunen byter politisk majoritet och tröttnar på farlederna – hur får vi båtfarare vetskap om detta?
Försvinner utprickningen helt i grundfyllda skärgårdsleder försvinner så blir det till att ankra om natten. Utan fyrar är det knappast säkert att färdas nattetid. Då gäller det att ha koll på skyddade naturhamnar med bra hållbotten. Vid hårda nordanpåslag blir det annars att gå upp och famla omkring i mörkret utan än enda blinkfyr eller boj att söka trygghet hos. För att slippa kryssa i svåra farvatten kan det bli tal om att ligga länge i en skyddad hamn i väntad på lämplig vind.
Nu måste vi i fortsättningen vi lita på GPS och digitala navigeringshjälpmeter typ plottrar och hur kul är det?
Ta pinn och håll på kvasten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar