Milo Dahlmann: Atlanten väntar!

Långsseglaren Milo Dahlmann ,skeppare ombord i Artemisia II avseglar i dagarna från Santa Cruz på ön La Palma (Kanarieöarna) för att sätta kurs mot den gamla sjörövarön Tortuga i Karibien på andra sidan Atlanten. Två vänner Anna och David har mönstrat på för överfarten. Atlantseglingen går via ön Sao Vincent på Kap Verde västvart och de karibiska öarna angör ”Artemisia II” vid någon tidpunkt i mitten av januari.
Seglingen till Kap Verde tar cirka tio dagar och där tänker besättningen stanna någon vecka innan överfarten. Artemisia II är nu sjöklar för etappen och det märks på djupgåendet att proviant och diesel bunkrats
”Men det finns fortfarande plats i båten”, säger Milo.
Vistelsen på ön La Palma har varit stimulerande. Ön har en vacker natur med en naturskön nationalpark att vandra i. Stränderna är svarta efter det senaste utbrottet av öns vulkan år 1971. Husen är målade i glada färger.
”Vi skulle behöva mera sånt hemma i Sverige”, säger Milo och hälsar till alla vänner hemma i Sverige.
Långseglingen med Antarktis som mål är nu inne på sin sjätte månad. Milo och sambon Torbjörn avseglade från Stockholm strax efter midsommar och efter passage Kiel-kanalen anlöptes Englands sydkust och sedan satte kursen mot Madeira. Efter ett stopover i grannön Porto Santo seglade Milo ensam till La Palma, Kanarieöarna.
Vid förra Atlantseglingen för 12 år sedan år 1997 seglade Milo över Atlanten mera sydvart mot hamnstaden Mar del Plata i Argentina. Då seglade hon ensam tre av 15 delsträckor i sin dåvarande segelbåt en Bianca 27 ”Artemisia”.
Nu är målsättningen att efter Tobago fortsätta till ABC-öarna, Sanblasöarna, Panamakanalen, Stilla Havet till Costa Rica och till fadderbarnet i Nicaragua. Sedan sätts kursen mot Galapagosöarna och vidare sydvart mot Chile, Antarktis och åter till Argentina, Uruguay, Brasilien, Azorerna och hem till Sverige. Drygt två år räknar hon med att långsegla på vissa etapper ensam och på några etapper med besättning
Milo blev en historisk svensk långseglare när hon åren 1997-1998 i det närmaste rundade Sydamerika i sin Bianca 27:a ”Artemisia”. Hon seglade sedan ensam från Kuba till England via Azorerna men hade besättning på de övriga etapperna, en total seglad distans på cirka 30 000 sjömil. Ett trasigt vindroder stoppade hennes försök att nå målet – Antarktis.
Om denna segling berättar hon livfullt – mellan skratt och gråt – boken ”Min dröm om havet” 30 000 sjömil i liten båt (B. Wahlströms år 2000) Bilder: Vänster Milo och Artemisia II i Nynäshamn juni-juli 2009. Mitten: Sjörövar ön Tortuga. Höger: Milo i sjöställ. Foto: ANDERS ÖHMAN)
Sjövet kommentar: Kapten Milo är en unik sjöman i en tid då båtlivet tenderar att bli allt mer uniformt. Om något platsar in i en casting för kvinnliga förebilder till sjöss så är det Milo.
Långfärdsseglare får gärna perspektivet att de alltid står i centrum för världshändelserna, För kapten Milo är det hon, världen och vi som står i centrum. En värld som hotas av krig och miljöförstöring. Spänstigt bjussar hon på sig själv i med- och motvind. Ibland gråter hon. För det mesta har hon koll på läget.
I yngre dagar var Milo aktivist i miljöorganisationen Greenpeace och genomförde ibland livsfarliga uppdrag för att väcka oss soffpotatisar. En gång hängde hon i en lina högt upp i Tower Bridge i London och protesterade mot kärnvapenproven i Stilla Havet. En liten blond tjej med lång fläta som greps av polisen.
För nio år sedan år 2000 sade Milo så här i en intervju:
”Jag lärde mig hur viktigt det är att våga sätta mål och hålla fast vid dem. Lika viktigt är det att våga ändra sina planer när verkligheten kräver det.”