.
Ubåtsjakten i Horsfjärden i Stockholms södra skärgård hösten 1982 pågick i fem veckor och vållade en stor internationell uppmärksamhet. Ubåtsjakten blev resultatlös. Tre år senare i juni 1985 deltog en NATO-ubåt i södra skärgården enligt det avtal om ubåtsräddning som Sverige hade med flera NATO-länder. I övningen deltog bland annat den svenska ubåtsräddningsfarkosten URF:en.
Ubåtsjakten i Horsfjärden i Stockholms södra skärgård hösten 1982 pågick i fem veckor och vållade en stor internationell uppmärksamhet. Ubåtsjakten blev resultatlös. Tre år senare i juni 1985 deltog en NATO-ubåt i södra skärgården enligt det avtal om ubåtsräddning som Sverige hade med flera NATO-länder. I övningen deltog bland annat den svenska ubåtsräddningsfarkosten URF:en.
Visst var det en NATO-ubåt inne i Stockholms skärgård på försommaren 1985 samma år som ubåtsdebatten rasade som hetast. Två år efter att Sveriges protesterat mot Sovjetunionen för ubåtskränkningar i Horsfjärden 1982 så styrde den danska ubåten ”Späckhuggaren” in i Mysingen söderifrån förbi minspärrar och hydrofoner vid Mälsten och parkerade sig på cirka 40 meters djup vid norra inloppet till Nynäshamn strax söder om Muskö.
Där mötte den danska NATO-ubåten en svensk miniubåt och genomförde en livräddningsövning enligt det avtal som Sverige hade med NATO-länderna Danmark, Norge och Storbrittanien tillika med Warszawapaktlandet Polen. Avtalet gick ut på att Sverige i fredstid skulle bistå länderna vid en ubåtsolycka med sin unika ubåtsräddningsfarkost kallad ”URF:en”.
Den livräddningsövning som genomförde på 40 meters djup gick ut på att URF:en av marinen kallad ”Smurfen” gick ner och dockade på den skadade ubåten, plockade upp besättningen och steg sedan till ytan. Marinens minubåt som sjösattes första gången 1979 kunde rädda upp till 35 människor från en sjunken ubåt ända ner till 450 meters djup. URF.en förmåga att navigera var begränsad. Ekolod, gyrokompass och hydrofon fanns ombord plus en undervattenstelefon som gick att kommunicera ned ytan. I livräddningsövningen med den danska ubåten kom URF:en vilse en gång.
URF;en av 1985 års modell vägde 52 ton och lyftes i en specialkran och ställdes på en trailer. Hon är 15 meter lång och tryckskrovet är i samma material som de amerikanska atomubåtarna. Farte cirka 3 knop. Maskinen är elektrohydraulisk och batterierna räcker för 10 till 20 timmars gång.
Om en ubåtsolycka inträffar i Östersjön så fraktas URF:en på en specialtrailer till närmaste hamn och bogseras sedan ut till olycksplatsen. Där får hon manövrera själv.
Det gäller för besättningen att hitta den skadade ubåten och placera en krans av en räddningssluss ovanpå en lucka i däcket som sedan besättningen kan klättra up genom. URF:en trycks fast på ubåtsskrovet som en diskpropp. Efter tryckutjämning öppnas luckor och de nödställda klättrar upp i räddningsrummet.
För att kunna träna ubåtsräddning hade URF-en 1985 en plattform i Horsfjärden på cirka 40 meters djup med en luckattrapp från en ubåt. Den 19 januari år 1984 dök URF-en ner på 342 meters djup nära Landsortsgraven, djupaste platsen i Östersjön.
Där mötte den danska NATO-ubåten en svensk miniubåt och genomförde en livräddningsövning enligt det avtal som Sverige hade med NATO-länderna Danmark, Norge och Storbrittanien tillika med Warszawapaktlandet Polen. Avtalet gick ut på att Sverige i fredstid skulle bistå länderna vid en ubåtsolycka med sin unika ubåtsräddningsfarkost kallad ”URF:en”.
Den livräddningsövning som genomförde på 40 meters djup gick ut på att URF:en av marinen kallad ”Smurfen” gick ner och dockade på den skadade ubåten, plockade upp besättningen och steg sedan till ytan. Marinens minubåt som sjösattes första gången 1979 kunde rädda upp till 35 människor från en sjunken ubåt ända ner till 450 meters djup. URF.en förmåga att navigera var begränsad. Ekolod, gyrokompass och hydrofon fanns ombord plus en undervattenstelefon som gick att kommunicera ned ytan. I livräddningsövningen med den danska ubåten kom URF:en vilse en gång.
URF;en av 1985 års modell vägde 52 ton och lyftes i en specialkran och ställdes på en trailer. Hon är 15 meter lång och tryckskrovet är i samma material som de amerikanska atomubåtarna. Farte cirka 3 knop. Maskinen är elektrohydraulisk och batterierna räcker för 10 till 20 timmars gång.
Om en ubåtsolycka inträffar i Östersjön så fraktas URF:en på en specialtrailer till närmaste hamn och bogseras sedan ut till olycksplatsen. Där får hon manövrera själv.
Det gäller för besättningen att hitta den skadade ubåten och placera en krans av en räddningssluss ovanpå en lucka i däcket som sedan besättningen kan klättra up genom. URF:en trycks fast på ubåtsskrovet som en diskpropp. Efter tryckutjämning öppnas luckor och de nödställda klättrar upp i räddningsrummet.
För att kunna träna ubåtsräddning hade URF-en 1985 en plattform i Horsfjärden på cirka 40 meters djup med en luckattrapp från en ubåt. Den 19 januari år 1984 dök URF-en ner på 342 meters djup nära Landsortsgraven, djupaste platsen i Östersjön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar